USA har gått in i en sedvanlig mastodontisk valrörelse och här hemma är (integrations-)politiken brännhet. Är vi på väg mot en systemkollaps? Blir vårt samhälle tryggare eller ökar brottsligheten? Du tror nog att du baserar din ståndpunkt i politiska frågor på vederhäftiga, opartiska fakta. I så fall tror du fel.

Leonard Mlodinow skriver Subliminal att:

The brain is a decent scientist but an absolutely outstanding lawyer.

Jag är ganska säker på att Mlodinow har snott citatet från Daniel Kahneman, men det spelar mindre roll. Det luriga är att du i allmänhet tror att du tänker som vetenskapsman, när du egentligen tänker som en advokat. Och det är en väldigt stor skillnad.

Vetenskapsmän (med vissa undantag…) struntar i vad svaret är. De tittar på de alla fakta som finns vid handen och drar en slutsats utifrån underlaget.

Advokater däremot vet vilken slutsats de vill komma till, sedan letar de upp massa fakta som stödjer den slutsatsen. Och det är precis så här du fungerar när du resonerar kring politik.

Överlag förväntar vi oss att människors politiska ståndpunkt är subjektiv. Politik är ingen mätbar vetenskap, det handlar om massor av prioriteringar där det sällan finns ett självklart rätt eller fel. Men vi tänker samtidigt att fakta är fakta; kontrollerbara, reproducerbara och opartiska.

Men något förunderligt händer med politiska fakta. Människor med olika partisympatier tittar på exakt samma fakta, men hamnar i fundamentalt olika slutsatser. Och debatten försvåras av att du i allmänhet är väldigt duktig på att se de partiska inslagen i din politiska motståndares argument, samtidigt som du konsekvent misslyckas med att se hur dina egna tolkningar färgas av din politiska åskådning.

Det här fenomenet kallas nuförtiden inom psykologin ”the bias blind spot”, men det är ingen nyhet för mänskligheten. Redan Matteus skrev i sitt evangelium

Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?

Matteus var väldigt rätt på det. Du har en inprogrammerad tro om att du förstår ”varför” och ”hur” du har kommit till en slutsats.  Du ser alltså dig själv som vetenskapsman, när du i själva verket är en advokat.

Det tråkiga är att den här texten inte spelar någon roll. Forskning visar att även om du blir medveten om alla dina kognitiva skevheter (bias), så hjälper det inte dig att kontrollera dem. Vilket också blir ett fint cirkelbevis för ”the bias blind spot” – det spelar alltså ingen roll att du vet om du tolkar världen partiskt, eftersom du inte registrerar din egen partiskhet. Men kanske hjälper det dig att på ett mer övergripande plan förstå varför samhällsdebatten ser ut som den gör?

Och eftersom det är så svårt att vara opartisk i sin syn på världen får vi alla trösta oss med Walter Whitmans bevingade ord: